"Socker påverkar hjärnan på samma sätt som rökning och alkohol och kan skapa ett beroende. Sockret påverkar hjärnans belöningssystem - dopaminsystemet - och har en lugnande och smärtstillande inverkan" Kerstin Brismar,överläkare Karolinska universitetssjukhuset
Socker lika beroendeframkallande som heroin visar ny forskning
"Studier på råttor visar tydligt att socker är lika beroendeframkallande som heroin. Forskare vid Princeton University har vetenskapligt dokumenterat hur socker påverkar hjärnans funktioner på råttor på samma sätt som kokain och heroin" 15/12 -08 Källa: www.sund.nu Ett beroende kännetecknas av följande signaler:
Jag tänker mycket på just detta
Jag har börjat smyga med det
Jag känner ett sug efter det
Jag har utvecklat tolerans, det vill säga behöver att starkare doser/högre spelinsatser
Jag blir "hög" av att få ägna mig åt det
Jag får negativa abstinenssymptom om jag inte får ägna mig åt det
Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
Även efter långa uppehåll trillar jag lätt dit igen
Källa: Hjärnfonden, http://www.rodafjadern.se/
Jag vet inte hur många gånger jag intalat mig själv att den där chokladbiten bara piggar upp, att glassen inte är så fruktansvärt onyttig eller att kakorna egetligen bara är mjöl, lite smör och socker. Jag vet inte hur många gånger sötsuget kommit smygande, något som man till en början bara förtränger som vanligt sötsug, men som gradvis bubblar upp till riktig abstinens, oerhört svår att motstå.
Sockersuget dyker upp då man är som minst garderad mot det - i stressiga situationer, i pressade situationer, beroende av ens humör - när man av någon anledning känner sig deppig, nere, i behov av någon slags tröst, eller rent utav på topp utan bekymmer. Helt plötsligt krestsar tillvaron bara kring mat. Mat som döljer socker - inte illröda godispåsar som uppenbart skriker "innehåller höga halter socker" eller söta pralinbakelser - utan socker förklätt och inbakat i vanlig, kolhydratrik mat. Under sockerruset känner man sig kreativ och stark, trots att suget aldrig mättas. Det räcker inte med en portion flingor eller en handfull choklad - man äter tills det inte finns något kvar.
Lite om blodsocker: Som ni säkert redan vet, så är blodsockret i våra kroppar hjärnans eget bränsle. Hjärnan har ju inte kapaciteten att lagra egen energi och är därför beroende av sockret som vi förser blodet med. Blir blodsockret för lågt kan dock hormoner (adrenalin, kortisol, noradrenalin ex) få levern att släppa ut det socker som finns lagrat där - en slags överlevnadsenergi. Men innan det går så här långt har du säkert redan kännt kroppens signaler av hunger. Av lättilgänglig, söt, kolhydratrik mat - energirika livsmedel. När blodsockret sjunkit så här mycket har processen gått ganska långt - hjärnan är i brådskande behov av energi för att kunna fungera bra, och instikten att få i sig energin i form av socker blir mycket svår att motstå.
"Hjärnans behov av blodsocker är så viktigt att vi kan jämföra det med hjärnans behov av syre. Om du håller andan tillräckligt länge känner du till slut panik och brister ut i ett flåsande. Samma impulser skickar hjärnan ut när blodsockret blir lågt och det blir nästan lika omotståndligt att äta något som att börja andas. Det är faktiskt samma primitiva delar av hjärnan som aktiveras vid syrebristoch blodsockerbrist." http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=15856&a=240328
Blodsockret är alltså nyckeln till att motstå suget- att hålla en jämn blodsockernivå genom bra & regelbundna matvanor är kanske viktigare än du tror.
Jag har kämpat med mitt sötberoende från och till i ganska många år. Mitt fall är långt ifrån det värsta, men däremot vet jag att jag trillar dit så lätt igen. Den där pirrande, nervösa, galna abstinensen - det räcker med att jag fått i mig lite mer sockerrik mat än vanligt under bara några dagar, så är begäret där igen. Det oemotståndliga sötsuget är tillbaks...
... och man har ingen kontroll över ätandet. Det går inte att sluta. Man tänker inte, ser inte vad man stoppar i sig.
Och när man väl stoppat i sig allt- uh, jag vill inte ens tänka på allt jag stoppat i mig i sådana här situationer - kommer ångesten. Då förstår man hur mycket skit man tryckt i sig, man skäms över att man fallit så lätt för sockerbegäret och skäms över den stora mängden socker man tillfört kroppen.
What to do? De senaste månaderna har det såklart varit omöjligt att göra något åt situationen, trots små försök att sluta äta sötsakerna. Tänk er själva - där står man, hugrig (i början av säsongen fick vi ingen mat) helt obsessed (finns inget bättre ord som beskriver känslan på svenska) av socker - i en VÅFFELSTUGA, bokstavligt talat omringad av det din kropp fullkomligt skriker efter - våfflor (såklart), grädde, sylt, chokladkakor, semlor, morotskakor, bullar, chokladbollar, kexchoklad, gott & blandat... osv osv. Då trillar bannemej vilken stark icke-sötberoende person som helst dit. Du kan tänka dig vilken konstig, uppskruvad hyper-energi man gick på om dagarna..
Imorgon har det gått en vecka sedan Elin & jag (nej, jag är inte schizo, Elin är en av mina närmsta vänner) bestämde oss för att ta tag i saken på riktigt. Vi vill båda ändra vårt nuvarande livsmönster till något bättre och nyttigare, både vad gäller mat och träning. Så - inget sött över huvud taget. Hur gör man det? Well, man fuskar. Fast bra fusk, i form av frukt!! Det är min räddning just nu. Och att undvika freselser (säga nej till fika etc) och hålla sig sysselsatt.
... med att skriva sådana här inlägg, till exempel. Det hjälper mig förstå allvaret i det hela - igen - komma ned på jorden och fokusera.
Boktips för er som känner för att fördjupa er mer: Sockerberoende - Söt fantasi eller bitter verklighet? av Anki Sundin. Superbra bok! Lånat och läst om och om igen. Här tas beroendet på allvar, och inte bara liknat som mediauppblåst samhällsnoja. Hett tips alltså ;)
