Jag förstår mig bara inte på mig själv ibland. Idag har jag varit ledig hela dagen, och det har varit en otroligt (läs: välbehövligt) stillsam dag jämfört med helgens hysteriska jobbade, lördagen kördes 13 h pass utan paus. Ändå är jag helt rastlös inombord, känner mig "otillräcklig", låter mig inte slappna av och bara vara.. kan tro att det är så här det känns att vara arbetslös, man finner ingen ro att njuta av friheten (här till kruxet- jag har ju jobb). Någon som förstår vad jag menar?
Jag älskar den här barna-i-bullerbyn-liknande ön, med det fina Värdshuset, små söta stugor inlindade i lummiga trädgårdar, jag trivs med folket och att ha havet några meter från lägenheten och jobbet, se segelbåtarna, bryggorna och klipporna. Men jag saknar samtidigt min familj, mina kusiner och nära vänner, riktigt mycket. Små vardagsgrejer, som att äta bullar och dricka saft under den stora björken i trädgården, äta lunch och prata skit med grannen, se OC ha myskvällar med Svennis, prata nostalgi och gamla barndomsminnen med Ida (som kom tillbaks från Italien dagen innan jag åkte hit), åka ut med båten på Vänern med mamma, pappa och Anna... Bara vara och tillåta sig att bara vara!
Tänker mycket på mina fina kusiner, det har gått ett bra tag sedan vi sågs nu, ett år sedan jag träffade min fina Sofia som fyller 20 idag vilket jag helt glömt bort (hon fick ringa och påminna...) - vi lever våra egna liv på olika håll och ibland blir jag lite ledsen när jag tänker på att vi aldrig kommer vara små igen och springa och leka med djuren hos mormor och morfar på den stora gården, gå på upptäcksfärd i skogen eller plocka bär för 10 kr litern och sedan köpa godis för alla pengar.
Längar ut i världen, jag vill se ALLT, men tycker mer och mer om vårat eget land Sverige och att upptäcka nya platser här, det är fint och ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag hur bra vi har det här och hur otroligt bortskämd jag är, som svensk nittonåring, inga sjukdomar eller skador, inte ens en förkylning (!), jobb i skärgården på en ö, har underbara vänner, en frisk familj, sommarfräknar och bruna ben, och världen framför mig.. och så sitter jag och klagar över att vara ledig!!! Det kunde varit värre, jisses Elin..(I'm so naive).