Jag behöver visst varken tupp eller väckerklocka för att vakna tidigt om mornarna.
07:59 stod uret på den här fina lördagsmorgonen, och jag var glad att jag gick och la mig relativt tidigt igår.
Kort resumé av
fredagen:
(Förresten, stryk kort på en gång)
Åker med
Tom till
Karlstad vid nio (tiden passade min uppenbarliga autostyrda dygnsrytm perfekt), pratar om lite allt möjligt i bilen, parkerar och styr stegen mot
Teliabutiken. Teliasnubbarna har desvärre
inte en aning om varför mitt mobila bredband gör så att msn kickar ut mig på min laptop. Om inte
de vet..?
Första personen vi möter i butiken är i alla fall... -
Vickan! Från Säffle, f.d. servitris på
Ladan i
Stöten. Kusligt kul sammanträffande. Hon hänger på oss och vi pratar om lite allt möjligt tills vi nästan tappar bort varandra och oss själva på
H&M. Är rörande överens om att vi inte sett så mycket prylar och käder på
evigheter (närmare bestämt 4,5 månader).
Säger hejdå till Vickan och kilar vidare långs gatan. Hittar världens rea på
Cubus - 30% på alla kläder och 15% på allt smink. Varför just denna dag?!
Livsfarligt!! Ett hejdå till Tom, ett hej till min kära gamla kompis
Amanda (www.manda-christine.blogspot.com) och lite shopping av underkläder, toppar & sminkpryttlar senare befinner vi oss på
Wayne's uteservering
.
Precis i det ögonblicket, när jag sitter i vårolens värme, äter en underbar pastasallad och samtalar med Amanda om allt möjligt, känner jag mig bara så.. lugn. Tillfreds. Glad. Lite sorgsen. Men nöjd. Över att ha klarat den tuffaste och mest intensiva vintern hittills, fått ett värdigt avslut på säsongen i Stöten och trots allt kommit tillbaks till en plats som är fin, som är min.
Om man kunde önska sig något, så skulle jag vilja ha det bästa av de här två världarna. En blandning av Stötenfolkets leenden och de okända människornas på gågatan i staden, av afterski och caféer, av vårsol och uteserveringar, av trubadurer och hemmabiosystem, av en stor soffa framför TVn och ett stimmigt korridorskök, av varm choklad i backen och ljumma grillkvällar... av familj, syskon, nya & gamla vänner..




En sak är jag helt säker på - i vilken värld man än hamnar så lämnar det alltid ett avtryck hos en, som man bär med sig till nästa plats. Att veta med sig att alla situationer i livet har något att tillföra ens liv, gör mig lugn. Just nu ångrar jag inte någonting, för allt tillsammans har gjort mig till den jag är idag, och tillslut kan jag drömma om det bästa av kanske tusen världar, och ändå vara nöjd, för jag har upplevt allt fint.
När vi ätit upp ser jag en kille gå förbi på gatan, med långboard i ena handen och cola i andra. "Lustigt, ser ut som min kompis
Felix från Stöten" säger jag till Amanda. En minut senare ringer, just det, Felix från Stöten och ytterligare en minut senare gör han oss sällskap på serveringen.
Kaffe och hejdå till Amanda, så beger vi oss till H&M där jag i allt ståhej lyckats med bedriften att hänga ifrån mig
favorithalsbandet i ett omklädningsrum.
Snäll expedit har hittat det och jag kan andas ut (ni känner säkert igen den där olusiga känslan man får av att slarva bort något helt i onödan).

Vi sätter oss vid
Klarälven i solen och pratar om allt möjligt. Gamla kompisen
Linn dyker upp, och eftersom vi inte setts på något år så måste jag hälsa och vi pratar om lite allt möjligt en stund, innan jag beger mig till tågstationen, säger hejdå till Felix, möter upp pappa och åker mot Åmål. Plötsligt ringer
Malin (www.malinleander.blogg.se), min kära gamla vän, och vi pratar om allt möjligt i kanske trekvart, resan hem går snabbt.
Så går kvällen mot sitt slut. Med gemensamma (och lite extra ;)) krafter flyttar Familjen Nilsson den tunga
masten till segelbåten i båtskjulet eftersom det måste göras under fredagen, Elin & Anna hyr en otippat bra
film, mamma lagar
fantastiskt god mat och det är tomt, om än skönt, att vara hemma...