Att fånga en fjäril

... är ungefär att likna med att fånga det vackra vädret i Stöten när man (vid namn Elin) är ledig.
Natten har varit hemsk - haft nån slags feberdrömmar, och redan igårkväll kände jag på mig att något inte stod rätt till. Efter springturen till Norska gränsen hoppade jag in i duschen, men blev aldrig riktigt varm igen. Vaknade dock pigg som en lärka klockan 07:44 - varför frångå en (god?) vana, så jag gick upp.

Men JOVISST ser det ut att bli kanonväder idag! Och självklart känns halsen lika tjock som om jag svalt en tennisboll, huvudet värker, ögonlocken är svullna (folk brukar påstå att det finns vissa likheter med en kines då just ögonlocken svullnar?) - sån sabla otur! Gaaah! Tänkte att frukost nog skulle få mig på lite bättre humör, snart är det ju sommar ändå, och klippor+vatten+sol är ju en bra mycket roligare kombo än skidor+snö+sol (eller..?).

Bredde mig i alla fall lite mackor med smör som faktiskt var smörigt i ordets sanna bemärkelse. Märkligt. Var ändå såpass pigg att jag lade märke till att något inte stämde, när dessutom mjölken betedde sig annorlunda - den var rumstemperarad. Kastade mig genast ner under bordet för att undersöka kablar, dammtussar, trådar o.dyl. och SJÄLVKLART är sladden till kylen ur. Har ett svagt minne av att Niklas fipplade med de där strömtrådarna igår när han kom in för att låna hårfön. Let's blame it on him..

Så, morgonen börjar med andra ord KANONBRA. Jag är inte bitter för fem öre och jag har inte ångest över hur sjutton jag ska palla att arbeta imorgon, i övermorgon, i övermorgon natt, i överövermorgon och alla andra dar nu under denna underbart lugna påsklovsvecka.

Jag har ett hem under täcket som ingen har ryckt, jag har det varmt och tryggt
Jag har en lampa vid sängen
Där har du varit på flykt från den svåra terrängen
Det skulle aldrig ha gått, när vi stått
på så olika ställen i livet, men tiden gav oss lite grann ändå
Vi kallar oss vänner, det är svårt att vara när man längtar och känner
som vilka vänner som helst, vilka mänskor som helstungefär, du kan säga kär

Jag har ett hem bort i skogen, snårigt och svart, där har du aldrig vart
Där faller löven om våren
Där har jag gjort mig en kvart, i dom djupaste snåren
Vi skulle aldrig ha mötts, när vi fötts på så olika delar av världen,
men en fjäril flyger mellan oss ibland Vi kallar den lycka, den är svår att fånga,
den vill slita och rycka som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst

Men ändå, vi ses igen vi två

Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm om en lycka så öm
för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril