Jag vill leva i en hållbar bubbla

Såpbubbla är en sak, livsbubbla en annan. Jag har levt i en sådan bubbla två gånger. Snarare -i två olika slags bubblor. I vintras i fjällen och nu senast i Stockholm, på Utö. Det för med sig en hel del positiva saker, en hel del negativa, att leva så.

Insikten om att det är just en bubbla man levt i kommer först senare i och för sig. Här till det negativa. Att gå från en intensiv, spännande men studtals stressig tillvaro till den blanka, ganska trista men trygga vardagsverkligheten har vid båda tillfällen gjort mig mer eller mindre verrückt- fysiskt rastlös och mentalt utmattad på samma gång. Man saknar allt i den lilla abstrakta bubblan så otroligt mycket, men det är samtidigt en lättnad att kunna landa och stå på en stabil plattform igen.

Ett flimmer av bilder i mitt huvud, ett kollage av ansikten, jobb, händelser, känslor och leenden. Jag har under två långa perioder levt ett ganska bekymmerslöst liv, och jag vet att sånt inte varar för alltid men jag vet också att jag önskar bo i en såndär hållbar bubbla liiite till.

Räddningen från alltför mycket tänkande och slå-knut-på-sig-själv kallas musik. Den här veckan har Kerstin och jag sjungit, spelat, sjungit, och åter igen spelat och sjungit. Igårkväll stupade jag i sängen med hes röst och ömma fingrar av allt plingande. Det är så underbart, Musik wieder zusammen zu machen igen!

Lärt oss Lucky av Jason Mraz riktigt bra tvåstämmigt/med gitarr. Ryser av feelgood varje gång vi spelar den.

" Ungdomen varar mycket längre än ungdomarna tror"

So long ♥