På båten, på bussen, på tåget, Åmål inatt. I all avskedshets har jag fått så uppskattande ord från mina nyfunna vänner, jag hoppas att ni förstår hur mycket det betyder. Fick så söta ord på sms, jag skriver dem här för att inte glömma (för vem vet när jag kastar mobilen i marken nästa gång, och de raderas).
"Elin, min älskade Elin!
Du är bland det sötaste jag mött och du räddade mig den här sommaren"
"Kära Elin! Du var så fin ikväll och många kommer sakna dig här.
Vi hörs ofta och mycket!"
Du är bland det sötaste jag mött och du räddade mig den här sommaren"
"Kära Elin! Du var så fin ikväll och många kommer sakna dig här.
Vi hörs ofta och mycket!"
"Kom upp och lek med oss så fort du kan fina du <3"
"Ska vi hångla i trapphuset?"
Sista var lite av en joker, haha. Fick i alla fall ett kanonavslut igårkväll, först med kräftor, levande ljus, champagne, sporadiska historier och jordgubbar på älskade Sailorbar, följt av en livlig och lyckad kväll på Bakfickan.
Heter man Elin Nilsson räcker det tydligen med att sätta sig Silverpilen för att träffa tyskar. Den 17 juni träffade jag av en slump hamburgarna Robin & Tobi på färjans däck, livsglada äventyrare med en förkärlek till Sverige. Tillsammans klev vi iland på Utö, en plats lika oupptäckt för dem som för mig. Det var början på sommaren 2009.
(Det var med andra ord nästan förutsägbart att jag skulle träffa på en tysk lady på översta däck, precis där under den svenska flaggan, på väg hem. Trots en kort vistelse hade ön satt sina spår hos henne, liksom hos mig, och vi båda såg den försvinna i horisonten med en blick av längtan tillbaks.)
Idag den 16 augusti bar jag med mig så otroligt mycket mer än en stor packning ombord på båten. Det känns som om mina tankar väger mer än de fyra väskorna och att åksjukan inte beror på att jag sitter med datorn i knät utan på att min hjärna är så fullproppad med frågor, lösningar och nya frågor att jag mår lite illa.
Aldrig kunde jag tro att sommaren skulle bli som den blev. Så vacker, så fel men ändå rätt, så omtumlande och intensiv. Många möten har påverkat mig, och många stannar kvar och blir en del av Elin.
Här på tåget träffade vi ytterligare en stjärna, R&B-snubben Emerson. Tänk att små ord från en främling räcker så långt.
"Du är självsäker, men det är en vacker egenskap"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar