Det är fastmer en supertrojan som har drabbat min bärbara, oh stackars och ack så lidande dator!
Den försmäktar och håller på att tyna bort, lämnar sakteligen jordelivet för att krepera och tillslut återgå till sina fäder.. Jag visste inte att man kunde bli såhär sentimental över en teknikdoning. Jag visste över huvud taget inte om att man kunde bli såhär sentimental! Har jag gjort något illa nu igen, kommer jag göra, vad är framtid, baktid, tanketid och tidlöshet? Vem är jag att bestämma över andras öden? Vad är ödet och tror jag verkligen på sånt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar