Mot Sherwoodskogen!

... nåväl, mot De Djupa Dalsländska Skogarna, i varje fall.

Vi far till mormor och morfar, hunden och katten, den fina lilla huset, de snöklädda åkrarna, den istäckta ån - till platsen som gett namn åt uttrycket lugn och ro.

V a r v a N e r. Svårt att stava till, än svårare att göra. Skulle vara tacksam om någon kunde berätta för mig, varför hjärnan går i gång till 150 % även en lördagsmorgon? Allt finns där, alla tankar, om nästa dag, nästa vecka, saker som inte får glömmas bort och saker som borde göras men som inte hunnits med. Stress, säger du? Och javisst, men samtidigt lever jag ett väldigt tryggt, säkert och förutsägbart liv. Har mycket tid till vila och avslappning - kanske för mycket? Ibland känner jag mig som en ekorre, som vill springa runt, se saker hända, få saker att hända och aldrig vara stilla. (Fast den ovissa framtiden hägrar såklart..) 20 är en sån fantastisk ålder !!

Den här veckan har jag konstant betett mig som Sunes pappa på stranden: suuucktandes efter KAFFE!

Koffeinfria veckan lider mot sitt slut. Nu står jag i valet och kvalet - fortsätta prövningen ännu en vecka (abstinensen sägs gå över efter två veckor) eller dricka den mustigaste, godaste cappuccinon redan idag? Skulle vara uuuunderbart att slippa den här mysiga huvudvärken må jag säga. Har dessutom varit extra snäll mot min mage och undviker gluten i den mån det går, dvs inga frukostmackor! Alltså väntar en utmaning idag - känner jag min mormor rätt så kommer hon väl mata mig med både kaffe och semlor intravenöst som så skulle behövas.