Det var krut i påskgodiset! Tog ett rejält tag i den där omtalade kragen tillslut, cyklade till gymmet och hoppade på löpbandet - placerad mitt framför tvn som just visade kärleksscenerna till storslagna filmen Pearl Harbour. Fråga mig inte om det var de heta scenerna eller duracellenergin som fick mig att springa 4 km nonstop. Vi skyller på chokladäggen igen..

Sök på endorfin (alternativt duracell) och du får säkert upp den här bilden.

Har under mitt tränande liv stött på tre instruktörer som alltid är lika glada, peppande och pedagogiska, plus att det liksom sprutar energi ur öronen på dem - man smittas av den där märkliga kraften varje gång. Idag körde en av dem ett Qi-gong inspirerat Balancepass, med allt från krigar- & bergspositioner till solhälsningar och svärdsövningar. Man koncentrerar sig så innerligt att det är lätt att somna till under den korta meditationen efteråt. Och kanske var det just på grund av detta fokus som jag vips befann mig på ett Core-pass (bål-övningar med pilatesboll). Tacka Gud för en hel helgs vila, musklerna kändes verkligen superstarka och smidiga, vilken kick!

Mysteriet kvarstår - kan någon på ett vetenskapligt sätt förklara varför man känner sig både starkare, snyggare och smalare efter ett träningspass?! Logiskt sett är det ju omöjligt. Är det endorfinerna som spelar oss ett spratt, tro? Vad säger grottmänniskoteorin om detta?