Mitt i chokladäggs-kafferuset spelas Elias & the Wizzkids briljanta The Dance i bakgrunden.Texten kunde inte träffat bättre! Såg dem i Stockholm på Sveriges Ungdomsråds IRL i höstas,vi skickade upp stackars Kimmy för att få att be om keybordsnubbens autograf och jag kärade ner mig i trummis (eller var det 7-mannabandets trummis? Sofie?) .. fina tider.
Elias & the Gorgeous trummis
So I bought some Belgian chocolate and ate Two hundred grams of eighty-five percent Wasn't it coffee and wasn't it tea Not even chocolate than what could it be... Maby I was lonely and needed company I called a friend and we went to a movie The film was great and I was entertained But still I was restless, the feeling remained The hour were late by the time I got home I felt exhausted and I was alone But at the moment as I closed the door My little flat turned in to a dance-floor All of a sudden I felt something strange First in my belly and then in my legs I lost control and did not have a chance My body took over, it wanted to dance When I got back to my senses again All of my sorrows were gone The neighbours were angry, though one of them came and said he would call the police But finally I had my peace.
Så nu sitter jag här i den ruggigt fula men ack så sköna soffan (utan schäslong dock) och lyssnar på Wizzkids låt om och om igen för att få in att det där easter moodet.
Anks tonight - puss!
Snöandet har ersatts av ett konstant regn och jag känner faktiskt en tacksamhet över smattrandet mot fönstret. Ljudet påminner om sommar, om att ligga hopkurad i en koj i segelbåten och lyssna på vattenskvalpet utanför, man är mitt ute på sjön (eller havet, för den delen) men ändå skyddad och det är en ganska bekymmersfri känsla.
Hörde faktiskt fiskmåsar igår vid Åmåls hamn igår, de skrek och flög runt som vindruvor i stora klasar på himlen. Himla fint var det. Himla fin är den här skärtorsdagen, med 25årsfest, JosseIdaIna och allt.
Elias & the Gorgeous trummisSo I bought some Belgian chocolate and ate Two hundred grams of eighty-five percent Wasn't it coffee and wasn't it tea Not even chocolate than what could it be... Maby I was lonely and needed company I called a friend and we went to a movie The film was great and I was entertained But still I was restless, the feeling remained The hour were late by the time I got home I felt exhausted and I was alone But at the moment as I closed the door My little flat turned in to a dance-floor All of a sudden I felt something strange First in my belly and then in my legs I lost control and did not have a chance My body took over, it wanted to dance When I got back to my senses again All of my sorrows were gone The neighbours were angry, though one of them came and said he would call the police But finally I had my peace.
Så nu sitter jag här i den ruggigt fula men ack så sköna soffan (utan schäslong dock) och lyssnar på Wizzkids låt om och om igen för att få in att det där easter moodet.
Anks tonight - puss!Snöandet har ersatts av ett konstant regn och jag känner faktiskt en tacksamhet över smattrandet mot fönstret. Ljudet påminner om sommar, om att ligga hopkurad i en koj i segelbåten och lyssna på vattenskvalpet utanför, man är mitt ute på sjön (eller havet, för den delen) men ändå skyddad och det är en ganska bekymmersfri känsla.
Hörde faktiskt fiskmåsar igår vid Åmåls hamn igår, de skrek och flög runt som vindruvor i stora klasar på himlen. Himla fint var det. Himla fin är den här skärtorsdagen, med 25årsfest, JosseIdaIna och allt.
Såg Elias & The Wizzkids här i Linköping, de var riktigt bra. Dock så drog de lokala förbanden dit publiken och inte dem...
SvaraRadera