Baksmäll

Äkta c-vitaminintag skare va!

När det hänt stora saker i mitt liv, energikrävande saker, så har det alltid kommit en rejäl, och orättvis baksmälla därefter. Som till exempel skolavslutningen i nian när vi stod på den blommande kyrkbacken och grinade, och jag hade halsinfluensa och tyckte det var så synd att inte kunde säga ett ordentligt hejdå till klasskompisarna efter 3 år tillsammans - hade ju tappat rösten. Lika illa när Ida, Lina och jag köade i 4 timmar till Kent-konserten på kvällen, tror mitt bidrag till konversationen och medsjungandet var ganska snålt. En t-shirtsäljargubbe trodde jag var stum och försökte sig hjälpsamt på några tafatta försök till teckenspråk, vilket nog gjorde att jag grinade ännu mer.

Ge mig en alvedon och lite hälsa, tack!

Samma visa efter student, i samband med uppkörning och Cambridge-prov sommaren 2008. Låg stendöd i sängen i en vecka efter sista examansdel skrivits och jag hade körkortet i min hand. Vikarierade på gymnasiet i två månader under samma höst, och pang! - morgonen efter sista jobbdagen: en rejäl influensa som vägrade släppa taget fastän behovet av att vara frisk var större än nånsin eftersom jag åkte upp till karga vinterlandet i Stöten för att jobba järnet på restaurang. Host host. Med andra ord, så är jag inte förvånad av ett litet bakslag efter dryga 9 månader som projektledare, vilket också varit det roligaste jobbet jag haft! Väl värt en skruttig förkylning! Nu ska tänkas positivt positivt positivt. Sätta på mig flytväst, hjälm, knäskydd och halsduk, psyka upp med (ok, låter galet, men det är ett väldigt bra uttryck snott från norskan!) c-vitamin i form av kiwi & jordgubbar och honung och kasta mig in ut havet av aggressiva midsommarhandlare på ICA.