Annika är lite svag i huvudet och Mårten är feg och glömmer att det finns ett riktigt liv. Men det ska vi råda bot på i sommar, för här har vi tre viktiga regler: För det första; duscha aldrig i mer än två minuter. Man duschar ju inte för att det är skönt utan för att man måste. Och för det andra; duscha aldrig i varmvatten.
Vilket enkelt recept! Här kan man däremot duscha hur länge och varmt som helst i ett tiptoprenoverat badrum med modernare duschfunktioner än jag förstår mig på.
Har känt en klump av känslomässigt kaos de senaste dagarna. Nyinflyttad, och ständigt genomblöt i de tappra försöken att springa ikapp bussjävlarna (tillåt mig, till och med busschaufförerna sa att "det går minsann inte att lita på intenettiderna!") - det har spöregnat i tre dagar nu. Men.. Tack vare vänners fina insatser börjar det där lilla orosmolnet sakta men säkert börjar försvinna.
För det första, så fick jag ett stort sympatiskt välkomnande av Josefin som tog med mig ut på en lång promenad genom Vasaplatsen och längs med vattnet. Hon berättade om England, om kärlek, hon var precis lika förvirrad som jag i valet av smörgåscafé och den noggrant utvalda saffransbaguetten piggade upp lite med sin gulhet.
För det andra, så tog en viss kusin med mig på värmade sushilunch (jovisst! misosoppa!) och under ett envist frågande utredde hon mina känslor. "Du verkar ju ha blivit helt galen..." kanske var att ta i, men hade sin effekt - hur personlighetsförändrad får man lov att bli? "... och jag känner SÅ igen det!!" funkade bra som uppmuntran. Efter gårdagens mysiga kväll hos henne och pojkvännen i Drömlägenheten på andra sidan stan med levande ljus, muffins och te är jag nästan mänsklig igen.
Och för det tredje - imorgon bär det av till Halmstad/Mellbystrand, för sommarens sista semester - stugliv med tre härliga tjejer, gitarrspel, yoga, matlagning, vin och konsert. Är inte det rekreation och botemedel så säg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar