Kom änglar

Jag kunde inte sova, låtarna snurrade om och om i huvudet. Winnerbäck, från Dans med svåra steg till För Dig. De spelade honom på Sweet vid Brunnsparken igår, kanske var det därför.

Ibland är det skönt att bara skriva. Utan att ha en aning om vem som läser, om någon förstår, om någon ser ord, om någon ser tankar, om någon ser mig.

Jag har försökt lära mig texten hela sommaren. På resan runt Vättern, i bilen, med Ipoden och hörlurar i öronen. från Askersund till Gränna. I stugan, med gitarren. Samma ord. Och inatt satt plötsligt låten där. Verserna sjunger sig själva nu.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

Och jag somnade den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten
- jag liksom föll över kanten