Du har ett ansvar i livet. Att älska dig själv, så gott du kan. Det är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag och din enda möjlighet. Ingen annan än du själv är skyldig att göra dig lycklig. Det är svårt. För dom som inte lyckats blir fulla av avund och gör allt för att du inte ska kunna älska dig själv. Dom ger till exempel ut tidningar med perfekta människor i för att få dig att inse att du inte duger. Dom tar vara på ditt tvivel och använder det när dom ska sälja bindor och rakhyvlar och deodoranter. Men lika lite som du är skyldig dom lycka är du skyldig till deras olycka. Du har bara dig själv och ditt enda uppdrag är att vara du. Om du inte lyckats förut kan det vara en strålande bra årstid att börja på.
Livet är en ensam-grej. Allting har ett slut. Påsklovet har ett slut, sommaren, en bra film har ett slut. Och när det är över är du ensam igen.
Då och då är du ensam. Det enda du kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den. För om du gör det kan allt annat få vara hur bäckligt som helst. Framtiden kan vara ett orosmoln. Vi får höra så mycket olika saker om framtiden. Vi vet ingenting och försöker måla upp scenarion och skräckexempel och troliga situationer. Där har vi nog mycket att lära av guldfisken. Den vet ingenting om framtiden. Undrar inte och oroas inte. En guldfisk älskar sig själv. En guldfisk lever i nuet. Den har, vad jag har hört, ett minne på 5 sekunder, ungefär. Det har ju inte människan. Vi har ju ett fantastikt minne. Men det kan tyckas ganska meningslöst om vi ältade istället för att bara låta det vara.
Lars Winnerbäck - Om att älska sig själv (Från Transit i P3)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar