Precis såhär tar min teori om Europas idéhistoria sig uttryck. Ett massivt slagfält på köksbordet.
Äntligen har hösten kommit till Skåne. Den där vackra, röda, varma, prassliga årstiden som jag verkligen älskar och förknippar med allt annat än ruggigt väder och mörker. Universitetsområdet och Lundagårds små alléer är mysigare än någonsin.
Just precis i min tentavecka visar sig alltså oktober från sin bästa sida. Vädret är ungefär lika solklart som franska Trash Yéyés låt Bian avant är romantisk. Nej, nu får minsann herr Kant och hans kära transcendeltalfilosofi följa med ut i solen...
På fredag ska förhoppningsvis livet återuppstå igen. Då ska jag både framträda med kören på en nationssittning och gå på vår tacksittning för Europastudiefaddrarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar