Något jag ablsolut inte blir klok på, är
tiden. Jag är säker på att min lilla kalender på dators skrivbord visade Maj den 16:e
igår. Idag står det
Maj den 24:e. Idag sov jag till 12 och det känns ändå som om dagen varit riktigt lång trots 3 timmars vakenhet. Kanske för att morgonens drömmar var otroligt verkliga, fick för mig att jag varit uppe och pratat med familjen, städat rummet och ringt folk... tog ett tag att insé att det bara var drömmar, något den stora klädhögen på stolen bekräftade.
Begreppet tid är svårt att definiera.. är den absolut eller relativ?
"Går" tiden verkligen? Eller är det bara något vi
hittat på.. Och vad är
nutid egentligen? Om tiden konstant "går", blir benämningen nutid ganska abstrakt - allt i nuet blir en slags
blanding av dåtid, nuvarande existens och framtida händelser. Lite
fascinerande är det ändå, att det som skett, imperfekt, kan verka så självklart - som om
ödet faktiskt har ett finger med i spelet, att våra vägar redan är utstakade, och vi minns inte längre allt i tid utan i
betydelsen av ögonblicken..
De flesta har ett hum om vad som kommer hända i
framtiden, vi människor spikar upp evenemang, möten och planering i våra
almanackor, för vi förväntar oss att tiden
fungerar på precis samma sätt om en vecka som idag. Men vem är helt säker på vad som sker? Oftast tar livet helt andra vägar än "
planerat", ibland verkar det faktiskt som om tiden spelar oss ett spratt och rinner iväg
alltför snabbt vissa studer, medan den står still andra...
Det kanske är så, att vi rent utav
bedömer tiden på helt olika sätt. En sekund för mig kanske är "1,5" för dig. Hur kommer det sig att barns tidsuppfattning oftast är helt annorlunda än de vuxnas? När jag var liten, tyckte jag att en timma varade i en evighet. För att inte tala om ett år! Ta bara frågan i bilen
"hur långt är det kvar" med svaret "
bara en kvart" följt av gnäll och "
är det såååå långt". Lite lustigt, att man trodde livet i princip var över när man fyllt 20, eftersom tiden tills dess var så ofattbart lång.
De flesta av våra mänskliga egenskaper går ju att förklara på något
naturvetenskapligt sätt, typ att vi kan greppa och förstå sammanhang och till och med våra egna beteenden - därav vår revolutionerande framgång här på jorden - men kan vi verkligen
greppa tiden? Eller har vi helt fått tidsuppfattningen om bakfoten.. ?
Bara lite filosoferande från min sida en solig söndagmorgon. Förlåt, eftermiddag..