En nypa nostalgi

Efter att ha kommit på ungefär tio ämnen att blogga om och alla flög ut ur huvudet lika snabbt som in, gav jag upp, och till tonerna av Timglas med Winnerbäck sitter jag bara och funderar.

Vet att en intensiv tid med mycket resande och olika boenden väntar, och jag tillhör den typen som blir rastlös över att bara gå och vänta - vill ta tag i alla saker NU! Nåja, får se den här extremt lugna mellanperioden som något gott - tid till att vila, tid att umgås med familjen, tid att träffa vänner och släktingar.



Nu har det gått snart sju månader sedan jag var i Ed hos mina morföräldrar och kusiner, och det känns konstigt. Förut har det gått max en eller ett par månader mellan besöken. Det är något speciellt med det lilla söta huset ute på landet, så nära till den djupa skogen och djuren - kor som hästar, grisar, hund och katt. Solvarma jordgubbar från mormors lilla lanne på sommaren, världens godaste köttbullar av älgfärs med gräddsås och egenplockad potatis, ljuvlig bärpaj med vaniljsås. Mormor och morfar som visst gnäller lite på varandra, men som är de bästa morföräldrarna jag kan tänka mig, alltid med enorma mänger omtänksamhet och värme.

Förr stojade vi runt och busade sönder deras hus - vi kusiner. Hittade på allt möjligt, åkte till tjärnen och badade, drog med morfar ut på fisketur, plockade blommor i mormors rabatt, knöt på oss förkläden och små dukar kring huvudena och bakade gaffelkakor och hallongrottor så köket blev fullt i mjöl, slogs om vem som skulle få klappa kattungen, lekte kurragömma i den stora höladan, plockade ägg från hösen ute i ladugården, döpte kalvarna och försökte göra dem tama, cyklade runt i skogarna omkring och hittade nya magiska platser, gjorde tappra försök att galoppera på lilla shettlandsponnyn, dansade runt midsommarstången, åkte runt på morfars antika moped (senare även fyrhjuling), bygde små miniatyrvärldar i bäcken som rann nere vid skogsbrynet... - jag hade världens bästa uppväxt!

Nu är de flesta av oss lite äldre, fler har flyttat, och det går allt längre tid mellan tillfällena vi ses. I helgen tar jag bussen till mormor och morfar och stannar där på obestämd tid. Ska verkligen njuta av att vara där, vara mitt ute i ingestans och ha noll krav på saker att behöva göra, för är det någonstans man bara kan vara så är det hos dem. Kusin Emelie tog körkort häromdagen (grattis!) och vi ska se till att fira på passande sätt. Har gjort upp fika med ett par kära vänner också. Längtan till helgen, med andra ord!

Sedär - en liten nostalgitripp till goda gamla tider kan jag tacka det här inlägget för :)