Londonsyndromet

Ångest. Igår var jag i London, huvudstaden, storstaden, den storslagna staden, för första gången i mitt liv. En helt underbar dag! Lyckad resa - biljett tur och retur Brighton-London kostar 9 pund inkl tunnelbana, vilket komiskt nog är billigare än att åka buss från Åmål till Säffle. Resan tar 50 minuter. Inga hackor som går av här inte!

Vaknade med ångest - shoppingångest. Är det en färg jag inte tycker om att bära, så är det rosa. Och lik förbannat köper jag rosa plagg ändå. Svävade ut på små moln med min lyxiga lilla shoppingbag och kände mig som en blek (men definitivt fattigare) version av Carrie i SATC. Bara för att affären var så hemskt välsorterad, det var ett kanonutbud av träningskläder och otroligt serviceinriktad personal kommer jag hem med ett superknallrosa funktions-träningslinne? Och precis, ångesten fanns där i morse. Att köpa saker som man nödvändigtvis inte behöver och absolut inte skulle köpt i butiken hemma, en släng av det typiska Londonsyndromet?? Någon ... Amanda?!

Well, vad Londonresan egentligen handlade om berättar jag senare.

Peculiarities

I've discovered some more peculiar things about this culture recently. Anthropology in my heart, this is yet another simplified list of some funny characteristics of English lifestyle.

Secondhandaffärer finns det gott om,

jag är nöjd med mina få men goda inköp!

Tofsen. Mössa på vintern? Nej. Men att sätta upp håret i en knut lite slarvig mitt på huvudet är definitivt innefrillan här just nu. I Brighton klär sig de flesta (överraskande) stilrent och är bra på att matcha stil och färg, enligt min mening. Men på nattklubbarna.. har tjejerna på sig noll och ingenting. Snyggt!? Creepy! tycker i alla fall de svenska killarna i min klass.

Quiz. BBC sänder timmar av frågesportsprogram varje kväll. Who Wants to be a Millionaire finns som film där de bästa klippen är samlade. Pubarnas utbud av Quiz Night är stort, även bland de små lokalpubbarna. Frågesportshystering kommer förmodligen av att TV-tittande är en av de högt värderade aktiviteterna bland äldre. Second reason: Beer. Quiz blir så mycket roligare med ett par öl, eller tvärt om? Som ni alla vet är pubhäng lika mycket nationalsport som fotboll. Måste säga att jag är imponerad av britternas allmänbildning, kunskapsområdena är väldigt varierade och breda.

Foodstuff. - Crisps. Britterna fullkomligt älskar sina friterade natriumklutamatskivor! Det mest förnärmande man kan göra är att kalla crisps för chips - att använda det amerikanska ordet är liksom att likna snaxandet vid amerikansk frosserikultur i sig. Under mitt förra quiz-besök hade vi crisps-provning, dvs 10 sorters crisps dök upp på bordet och skulle provsmakas för att gissa tillverkare och smak. Gick igenom allt från 'Chili con carne' till 'Pickles', 'Vinegar', 'Tomato' och 'Cheddar with Garlic'. De kunde sina crisps, må jag säga, atmosfären gick genast från stökig till superseriös. Tänk sofistikerad vinprovning, and there you go..

- Tea. Tekulturen har väl varit lite av en besvikelse. Jag förväntade mig möta ett myller av tebutiker, alla formers tesilar (helt vanliga går i princip inte ens att få tag på), lyxiga lösviktsteer och gediget utbud påsteer i matvaruaffärerna. Tji fick jag. 99% av teerna som dricks är billig Earl Grey. Engelsmännens ytterst utförliga teprocedur vi lärde oss om på engelsklektionerna någon gång under 2000-talet?! Pft. Vattenkokare, första bästa mugg, i med påsen i några sekunder, fyll upp med minst lika mycket mjölk som vatten - voilá. Blaskig grå soppa. Men det smakar helt OK och tillåter craving efter några veckor måste jag erkänna!

Herbal tea with vanilla, honey and ginger. Godaste teet jag hittat hittills, men är besviken på utbudet!

- Kryddor. Jag har listat ut varför engelsmän är ökända för sin sparsmakade kryddning och torra matlagning. Det handlar inte om att de inte kryddar, utan om kryddorna i sig. Det behövs en halv burk av varje krydda när jag lagar ihop en måltid, no joke. Kryddorna smakar helt enkelt ingenting, kvalitet zero! Ska utan tvekan köpa hem färska örtkryddor i krukor när jag flyttar till Ellen & Co i mars.

Night out

Fredagen var klassutgång för att fira en skriven tenta. Träffade ett gäng sköna asiater, drack gott vin, dansade runt i Brighton och var glada. Bilderna är på mina goa klasskompisar och kineser. Kan lova att det blev Coco-pops kl 4 när jag kom hem! Förutom det har jag hunnit med ännu ett pub-quiz med det härliga värdparet, spinning (vilket jag fortfarande tycker är helt galet jobbig träning), häng på campus, klippning av håret, internet-abstinens och pannkaksstekning. Och en hel del påsar chips, vilket är precis som asiater här i England - de finns överallt och är omöjliga att undvika.

Valentine's

En halvtimma kvar på Alla hjärtans dag, som har varit en 8graders varm och mycket vacker vårdag här i UK. Valentine's Day är en lite vemodig dag för vissa.. Så, vad gör man för att distrahera ovälkommet vemodiga tankar? - Dansar! Vände humöret till topp, jag dansade mig nästan hela vägen hem till Portslade efter flera timmar av Bachata och Salsa. Nattmackor på det!!

The Pavillion

Come visit Brighton! ;)

Solen i ögonen

Lina och jag med den pampiga Pavillion i bakgrunden.

Hörde att det är minusgraden och snö i Sverige. Sol och vår i England.

Organic market in North Lanes

Apple Ale and Almond cakes

Lika mycket provsmakning som försäljning, gillas!

Nytt rum, nya människor, trevliga människor

Underbara dag! Min fina Lina har hjälpt mig så bra med flytten, gick supersmidigt. Jag trivs redan i rummet, - har till och med en nalle i sängen, liksom. Hoppade på bussen mot stan och lördagsmarknad i North Lanes, vilket var mycket trevligt! Stockholms-Söder vs Haga. Om Sverige är landet brunsås, måste England utan tvekan vara landet cupcake. Saknar vännerna mycket, men studentlivet Göteborg allt mindre, vilket är lite oroväckande...

Flytt

... flydde flytta. Nej, kommer sakna rummet som attan, och sängen! Aldrig sovit såhär bra i hela mitt liv som jag gjort de senaste 3 veckorna. Ett delmål i livet blir därför att tjäna ihop såpass mycket pengar att jag kan köpa mig en minst två meters bred säng. Med minst tio fluffiga kuddar, precis som i Göteborg. Lina kommer och hjälper mig att flytta. Snäll. Ska bjuda igen på nåt vis. I mars bor jag med 6 britter i ett house share, härliga glada människor, jag längtar!

Ljus

Havet, horisonten, Frankrike där borta börjar skymta. Ljuset! Gårdagen började otursamt med att flera alternativ gick i stöpet trots envishet och telefonsamtal efter telefonsamtal. Svårt att hitta en hyresvärd för en så kort tid utan att få betala en megasumma! Men tillslut igår kväll trasslades den invecklade knuten av deadlines, 'kansken' och ovisshet äntligen ut. Fr.o.m. lördag ska jag hyra ett rum i ett hus i Portslade. Ligger fortfarande långt bort men de har rent kök (och blev upp över öronen när jag sa att jag gillar matlagning), det finns fri tillgång till frukostflingor, påslagna element, nattbussar från Brighton... och viktigast av allt är att värdparet faktiskt tycker det är kul att ha inneboende. De var avslappande, pratiga, skrattade och pratade helt sjukt skön dialekt (med waeliska inslag). En av mina klasskompisar bor redan i huset och det var han som tipsade om det lediga rummet, han är trevlig och morgontrött = inget slagsmål om badrummet. Såg förresten två gitarrer skymta i vardagsrummet också. Planen är att jag ska flytta till Hollingdean, som ligger närmare universitetet, i mars. Stämt möte med landlorden imorgon för att reda ut lite praktiska grejer. Det här ska nog bli bra!

Hejdå rummet! Snart flyttar jag igen (och självklart får mammas

super-julklapp i form av fluffiga rosa strumpor följa med)

Anna vill läsa om

... saker jag fascineras av i England

Artigheten! Varje gång man går av bussen (dubbeldäckaren) följer ett "thank you" eller "cheers" och får samma svar av chauffören. Folk är otroligt artiga och vänliga, nästan lite väl ibland, "sorry" är nog det mest frekvent använda ord på stan, till och med om JAG råkar gå in i någon säger de sorry. Hm, kan detta vara en anledning till att britter är värdelösa på ishockey - jag menar, hur funkar det när de tacklas?

Cheers som i tack

Matpriserna! Inte alls så dyrt som ryktet sade. Igår hade lagade 8 pers ur klassen stor middag hos Lina som bor i underbara Brighton Marina (ett Miami-wannabeområde med palmer, Venedigliknade minihamnar, en walk-of-fame och glammiga barer...mm) Den flådiga kyckling-mango-chutney grytan med dessert gick på £3/pers vilket är lika med ca 33 kr. Hade en jättekul kväll! - Något som är jämförelsevis billigt är också fairtradebananer, eko-mat och .. snabbmat. ALLT finns att få färdigt här. Måltid i vakuumförpackning till ingen kostnad alls. De tjänar med andra ord både tid och pengar på att köpa inpackad färdigkokad/förberedd/mashad mat (inte nödvändigtvis halvfabrikat), lite sjukt på nåt sätt.

Konstiga levnadsförhållanden! Iskallt, syrefattigt, fuktigt eller rått innomhusklimat. Fluffiga mycket opraktiska heltäckningsmattor - min hyersvärdinna berättade om en inneboende hon haft som spydde ner rummet, trappan och hallen. Hade visst kostat några tusingar att byta ut mattorna.. bara tanken på själva rengöringen får mig att rysa! Utöver allmänt konstig möblering och klibbiga kök har vi konstaterat att britterna 1. mycket sällan har matbord, och som följd av detta.. 2. aldrig bjuder hem folk. Förslagsvis - de håller till på pubarna.

"Nyttigheten"! De försöker ivrigt, men tyvärr. Nyttighetstänket bara funkar inte. Har hört om endel personer som tror att kolhydrater är en slags stabbig sjukdomsframkallande enskild produkt, och undviker man bara att köpa med den från affären är det fritt fram för näringsrika (!) pommes, chokladpuddingar, vitt bröd och chips att följa med i matkassen hem. Dieter som LCHF och GI verkar vara superinne, men det är lite skrattretande när man ser hur katastrofalt motsatt de följs ;)

Det här med att ha inneboende! Just nu krisar det sig lite för mig. Jag har i stort sett ingenstans att bo efter lördag. I'm outkicked, så att säga! Nåt som är positivt är att inneboende är lika vanligt som dammråttor, dvs, det finns rum för dem överallt och annonserna är massor. Inneboendena flyttar ganska ofta pga av dålig standard, hyrorna ligger runt 4000 kr/månad oavsett vindsvåning eller sjöutsikt. Ställena kan variera från glammigt (som Brighton Marina) rikt (som Hangleton där jag bor), centralt (Brighton centrum, Kemptown, Hove centrum, the Lanes), medelmåttigt (Hollingbury) och helskumt (Whitehawk och Mooulsecomb)- bara för att generalisera några. Jag har haft tur med rummet där jag bott nu de första veckorna, kanonfint, dubbelsäng är rena rama drömmen (jag får liksom nästan plats på bredden), men bor tyvärr waaay to far away från både skola och centrum. Addera bussåksjuka och inga nattbussar och.. socialt liv = begränsat.

Så, boendeletande är på gång, det snurrar, så att säga. Kollade på rum igår (dvs flängde som en galning i hela stan och mötte folk och boenden av alla de slag) - har ett napp i Hollingbury i ett hus som delas av 6 brittiska studenter. I want it. Men. Det är ledigt först om en månad. Crap. Håll tummarna för att jag hittar en bra lösning.

Fortsättning följer. Hoppas du är nöjd, söta syster! Phonetics♥ kallar!

Brighton city

Clock Tower

The Lanes (Southern)

Bus trip to Rottingdean

The Beach

Update

Jag argumenterar igen. Den här gången för att minska användandet av bomull, vår tids mest besprutade gröda, dess hot mot miljön och vattenresurser, kläder som innehåller gifter etc etc. På engelska såklart. Igår var det pubrunda med klassen, min buss går hem alldeles för tidigt, men kvällen var trevlig ändå. Förutom uppsatsskrivande så förgyller the Sunny Side, frasiga croissanter och underbar träningsvärk (jo, britterna har gymklasser de med!) denna härligt färglada februaridag. Ove är lika söt som alltid. Tjing.