Peculiarities

I've discovered some more peculiar things about this culture recently. Anthropology in my heart, this is yet another simplified list of some funny characteristics of English lifestyle.

Secondhandaffärer finns det gott om,

jag är nöjd med mina få men goda inköp!

Tofsen. Mössa på vintern? Nej. Men att sätta upp håret i en knut lite slarvig mitt på huvudet är definitivt innefrillan här just nu. I Brighton klär sig de flesta (överraskande) stilrent och är bra på att matcha stil och färg, enligt min mening. Men på nattklubbarna.. har tjejerna på sig noll och ingenting. Snyggt!? Creepy! tycker i alla fall de svenska killarna i min klass.

Quiz. BBC sänder timmar av frågesportsprogram varje kväll. Who Wants to be a Millionaire finns som film där de bästa klippen är samlade. Pubarnas utbud av Quiz Night är stort, även bland de små lokalpubbarna. Frågesportshystering kommer förmodligen av att TV-tittande är en av de högt värderade aktiviteterna bland äldre. Second reason: Beer. Quiz blir så mycket roligare med ett par öl, eller tvärt om? Som ni alla vet är pubhäng lika mycket nationalsport som fotboll. Måste säga att jag är imponerad av britternas allmänbildning, kunskapsområdena är väldigt varierade och breda.

Foodstuff. - Crisps. Britterna fullkomligt älskar sina friterade natriumklutamatskivor! Det mest förnärmande man kan göra är att kalla crisps för chips - att använda det amerikanska ordet är liksom att likna snaxandet vid amerikansk frosserikultur i sig. Under mitt förra quiz-besök hade vi crisps-provning, dvs 10 sorters crisps dök upp på bordet och skulle provsmakas för att gissa tillverkare och smak. Gick igenom allt från 'Chili con carne' till 'Pickles', 'Vinegar', 'Tomato' och 'Cheddar with Garlic'. De kunde sina crisps, må jag säga, atmosfären gick genast från stökig till superseriös. Tänk sofistikerad vinprovning, and there you go..

- Tea. Tekulturen har väl varit lite av en besvikelse. Jag förväntade mig möta ett myller av tebutiker, alla formers tesilar (helt vanliga går i princip inte ens att få tag på), lyxiga lösviktsteer och gediget utbud påsteer i matvaruaffärerna. Tji fick jag. 99% av teerna som dricks är billig Earl Grey. Engelsmännens ytterst utförliga teprocedur vi lärde oss om på engelsklektionerna någon gång under 2000-talet?! Pft. Vattenkokare, första bästa mugg, i med påsen i några sekunder, fyll upp med minst lika mycket mjölk som vatten - voilá. Blaskig grå soppa. Men det smakar helt OK och tillåter craving efter några veckor måste jag erkänna!

Herbal tea with vanilla, honey and ginger. Godaste teet jag hittat hittills, men är besviken på utbudet!

- Kryddor. Jag har listat ut varför engelsmän är ökända för sin sparsmakade kryddning och torra matlagning. Det handlar inte om att de inte kryddar, utan om kryddorna i sig. Det behövs en halv burk av varje krydda när jag lagar ihop en måltid, no joke. Kryddorna smakar helt enkelt ingenting, kvalitet zero! Ska utan tvekan köpa hem färska örtkryddor i krukor när jag flyttar till Ellen & Co i mars.